Viccis BloggiBlogg

Året har inte varit speciellt lätt men ändå haft en del kul med sej;

Januari; minns inte så mycket men jag började året med att jobba :)

Februari; min vän Sofia fick sin son

Mars; mina vänner Madde och Linda fick sina bebisar, Adam och Elise

April; inget speciellt

Maj; tungt i min depression. Bestämde mej för att jag ska ta körkort.

Juni; längtade efter semester, mådde inte så bra. Bytte vårdcentral

Juli; jag fyllde 30 år, Noah blev 5 år, lovis blev 2 år och jag fick veta att jag skulle bli moster igen våren 2013!

Augusti; Ida började ettan, stort!!! ❤

September;

Oktober; vi åkte till Riga på en mini resa, Jesper va till Bryssel på utbildning. På hans 31 årsdag fick vi ett positivt graviditetstest. Ida fyllde 7 år!

November; graviditeten va tung och saker förändrades.

December; vi förlorade fostret i vecka 12 men jag var i vecka 14. Sorgligt slut på året! Jag började övningsköra!

Har säkert glömt något med det är lite vad som hänt, jag hoppas verkligen på ett bra 2013. Nu är jag trött på motgångar :(... Hoppas på ett syskon till Ida och Noah och ett frieri 😌

Läkaren ringde som bestämt idag! Kanske fick jag reda på orsaken till min trötthet och kanske till och med varför bevis inte stannade kvar. Jag ska börja behandlingen för det idag. Nu kan det bara bli bättre :)...

Idag gör det ont igen, saknaden påminner mej och det känns så jobbigt då... Gråta lite och sedan gå vidare. Julen är förbi, jag fixade det men det var jobbigt stundvis. Ibland ville jag bara gräva ner mej och försvinna för en stund. Men mina barns lyckliga stunder under julen får en verkligen att orka, dom är så fina ❤.

Julen har varit toppen annars, vi åkte till Avesta och firade en liten mini jul med min syster, Fredrik och lovis. Dom firade julen med Fredriks familj i år. Sen på julafton tillbringade vi firandet hemma hos min moster med resten av släkten på mammas sida. Det var trevligt!

Vi åkte hem igår på annandagen och barnen grejade med sina nya julklappar. Annars har vi inte gjort så mycket, bara vara, behöver det...

Den fjärde advent och dan före doppare dan, imorgon är det julafton och jag känner så där inför det faktiskt. Det blir säkert trevligt, ska ju fira jul med några av de bästa så det kan inte bli så mycket bättre! Hade köpt kläder till jul, mammakläder det är såna där små saker som får en att må dåligt. Vek ihop dom och la undan, funderade lite på när jag får använda dom. Nå ja!

God jul på er alla! ❤

En vecka har gått sen vi fick det sorgliga beskedet, för en vecka sedan var jag gravid, trodde jag. Ja nu vet bu allt det där, men fan va jobbigt är emellanåt!

Idag har vi gjort det absolut sista innan jul, så skönt! Imorgon börjar jag nå nytt, nåt som kommer förändra lite i framtiden nåt jag borde börjat med för längesedan. Är peppad!

Vårat fina peepparkakshus :)

Idag har vi pyntat här hemma, fram ned gran och allt där till... Är ju inte så jätte förtjust i den här tillfälliga inredningen men barnen tycker det är superkul, allt för dom ❤.

Annars har dagen idag känts lite bättre, har haft mina svackor och tyngre stunder så en tår kommer. Har träffat en läkare idag som hjälpt mej, sjukskriven året ut sen får vi se, vill gärna jobba så det är mitt absoluta mål, kanske börja på 50% sen gå upp sakta till min 100% tjänst. Min fina kollegor och chef har skickat ett blomsterbud till mej idag, blev så rörd, dom är så himla fina. Igår fick bi en blomma utav Jespers arbetskamrater. Tänk vad alla är fina och bryr sej. Det är till stor hjälp i återhämtningen. En fin liten julgrupp fick jag av mamma och pappa i helgen ockSå. Så här mycket julblommor har jag nog aldrig haft :).

Mitt i all denna sorg kan jag känna lite glädje för vad jag har. Vissa stunder är mörkare än andra. Jag har en underbar familj och två fina barn. Jag har fina vänner som visat sitt stöd och öppnat sej lite extra för att tala om att jag inte är ensam, fler än man tror går igenom detta. Kanske inte så här pass sent men det är inte ovanligt i tidigare skeden och hur det än är så är det tungt även om man "bara" är i vecka 5-6...

Jag kommer tillbaka, jag är inte sur och bitter. Jag är faktiskt glad egentligen. Det ska ni snart få se ❤

Mina två fina hjärtan för ett antal år sedan... Lika fina nu som då. Jag älskar er nå oändligt mycket ni är mitt allt, utan er vore allt mycket tyngre <3

Morgonen och kvällen är värst... Tänker funderar, varför? Kan inte sluta hur mycket jag än vill...

Igår känns julen inte alls kul. Det känns tungt och orkar inte med allt stohej inför. Av någon anledning är jag klar med i princip alla julklappar brukar vara ute i sista stund. Ödet eller nåt har gjort att jag är klar tidigare i år kanske var meningen, kroppen visste att jag inte skulle orka. Ska väl pynta hör hemma med de två fina barn jag har, gör det enbart för deras skull. Annars hade jag skitit i det. Tur jag har Ida och Noah, å Jesper så klart. Utan dom hade det varit ännu tyngre.

Det är så tungt, min blogg kommer vara ett forum för min tunga tid, det är här jag kommer lämna mina tankar. Tycker någon att det är jobbigt kan nu lämna bloggen. Tänker inte dölja mina känslor dom måste ut annars kommer jag inte klara detta. Det jag gått igenom trodde inte jag kunde hända mej, det är bara sånt man läser om. Kroppen tror att den är gravid och så kommer det vara en tid, det är jobbigt. Men tids nog förstår kroppen att den inte är gravid längre.

Hoppades på ett mirakel, hoppades verkligen på att det skulle ske. Idag var jag in på en extra kontroll och det visade sej att mitt barn, det lilla fostret inte levde längre. Nu har två läkare bekräftat det. Hjärtat bara brast, läkaren talade om att det var ett så kallat missed abortion, fostret lever inte med kroppen stöter inte ifrån sej det själv. Jag blev inlagd på kvinnokliniken och de sövde mej för att ta ut mitt döda foster. Hjärtat slutade slå i vecka 12 så allt såg bra ut, det hade vuxit på och låg på rätt plats men nåt har gått fel. Vad vet man inte. Nu är jag hemma och sorgen är djup, tårarna är många. Men alla fina människor som jag har runt omkring mej är helt underbara. Det ska ni veta!

Snart hoppas vi på att en ny bebis flyttar in i min mage. Det får ni veta tidsnog!

Kram

Skriver i den här bloggen i stället. Startade en ny, startade en ny i hopp om att få skriva om lyckan och glädjen, vad som skulle hända i framtiden.

Men i fredags vände allting, ingenting blev som det skulle. In på akuten och där säger läkaren efter en lång stund att min lilla bebis hjärta inte slår längre. Det har stannat och nu väntar jag bara på att det ska störas ut. Det här är det värsta som hänt. Varför skulle min glädje dras ifrån mej. Varför fick vi inte uppleva detta igen. Vad är fel, är så rädd att jag gjort nåt fel. Nej jag orkar inte det här. Vill ha min bebis tillbaka. Livet kan vända så fort. Mitt lilla hjärta!