Viccis BloggiBlogg

Tänkte att jag kanske måste skriva nya förlossningsberättelser. så tråkigt att ha dom på olika ställen dessutom ska jag ta bort min gamla blogg...
Börjar med Idas :)..

---

När Maja Ida Victoria kom till jorden....

Den 3/10 2oo5 skulle jag på ännu ett tillväxtul. Min mage hade krympt. Jag traskade iväg till lasarettet för att möta Jesper där. Jag fick komma in på ultraljudet och läkaren tittar noga och börjar mäta vattenfickor. Han säger sen att det inte ser nå bra ut det där. I sånna här fall sätter vi igång kvinnan. Men han ville kolla lite till. Navelsträng och moderkaka verkar inte vara på topp. Han bestämde sig för att göra en ctg på mig. Jesper och jag fick gå ner på fiket för läkaren skulle på möte. Efter en timme var det dax. Jag satt med en ctg kurva ett bra tag. Jag hade ganska täta sd även om jag inte kände alla. Det slutade med att jag blev inlaggd. Han var ganska övertygad om att min förlossning skulle sätta igång utav sig själv på natten. Vi skulle inte komma hem utan bebis :o Den natten fick jag starka förvärkar plus at slemmisen gick. Fick sitta ibadet på förlossningen i flera timmar. Kände mig så ensam Jesper var hemma och sov. Var ingen Idé att ringa efter honom eftersom jag antagligen skulle föda barn när som helst. Han fick sova så han orkade.

Det var ju väldigt bra för klockan 9 på morgonen den 4/10 blev jag igångsatt med en ballongkateter *ryser*. Klockarn 10 började det göra ont. Men jag klarade mig igenom värkarna genom att andas luuungt. Vid lunch var det kört. Jag hade så fruktansvärt ont! Jag fick å ner på förlossningen. Vägrade rullstol :). Jag SKA gå!!
På vägen dit ser jag två utav tjejerna från föräldragruppen sitter och äter lunch med sina små bebisar. Det går bra det där säger dom. Usch va ont jag hade då.
Väl uppe på förlossningen fick jag lustgas som jag andades in flitit. Blev väldigt illamående utav den så jag kräktes men fortsatte vackert ändå. Så skönt att tänka på något annat under värkarn. Jag gungade sidleds under hela tiden. Jag gick lite fram och tillbaka. Men värkarna var så täta nu det gjorde väldigt ont. Klockan 14 bad jag dom att ta bort ballongkatetern det gjorde för ont.

Barnmorskan trodde inte det skulle bli barn den natten hon var säker på att jag ahde pinvärkar. Jag kände bara hur jag ville ge upp. Har man gått och haft intensiva värkar i 4 timmar utan nytta :(.
Men hon ville kolla om jag hade öppnat mig någonting innan jag fick åka tillbaka till 37:an. Då visade det sig att jag öppnat mig 5 cm på 5 timmar från att vara helt omogen (!!!). Hon blev imponerad och läkaren också. Dom sa båda att jag åker inte hemm utan barn. Bebisen kommer idag eller i natt. Vilken lycka!
Värkarna blev ännu starkare. Kämpade på vidare med lustgas, vetekuddar och gunga. Men klockan 18.00 så bad jag om eda. Men läkaren var upptagen med nå viktigare. Så det dröjde. Men tillslut kom han. Kändes bra i max 40 min sen började det igen. Hade sååå ont. Smärtan var värre, den strålade även ner i vänster ben. Jag fick testa kvaddlarna. Fybubblan det gör jag aldrig om. Dom var värre än något annat. Klockan 21.00 tog bm hål på hinnornaoch vattnet gick. Efter det så börjar allt bli suddigt. Narkosläkaren var hos mig igen och höjde dosen men inget kunde få smärtan att minska. Minnet börjar svika mig här och allt blir suddigt. Kontrollen över mig själv och min kropp är borta. Jag bara gråte är och skriker. Börjar likna en demon.

Runt 1.30 den 5/10 börjar bebisens hjärtljud bli väldigt höga. Nu kontaktas läkaren. Det börjar bli bråttom att få ut barnet. Men mina krystvärkar är svaga och jag orkar inte. Bm hjälper till att trycka på magen och läkaren sätter sugklocka. 1:a gången släpper den 2:a gången släpper den 3:e gången testar hon med en mindre. Det gör ooont. Men den tredje sugklockan var min sista krystningsvärk 02.28 föds hon våran helt underbara dotter. Det blev en kritisk stund där ett tag nära akutsnitt men jag fixade det. Det var bland det värsta och det BÄSTA jag gjort i hela mitt liv. Tänkte på en gång trots svår förlossning att jag skulle gör om det snart :).