Mina graviditeter

Igår innan jag somnade låg jag och tänkte på vad livet förändrats de senaste åren. Det är ju inge små förändringar. Det är båd jobbiga och roliga saker som hänt. En jobbig sak som hände mig kommer jag aldrig glömma. Det är 6 år sedan nu. Men det kommer alltid följa mig. Har bott i falun i 7 år nu snart 8. Tiden går ruskigt fort. 2004 så började längtan efter en bebis bli enorm hos mig. Har velat ha barn väldigt länge. Jag och Jesper bestämde oss för att förska men ingen bebis månad efter månad. Men 11 månader efter att vi bestämt oss fick jag ett +. Helt sjukt känsla. Jesper var trtt på alla mina falska + så jag köpte ett test i smyg :) kände ju på mig att något var på gång i kroppen. ÄNTLIGEN visade testet två streck. Jag väntade vårat första barn. Jesper var inte hemma utan på reptilmässa. Tänkte vänta med att tala om men jag ringde och talade om nyheten. Han blev alldelens tyst. När han kom hem firade vi. Känslan var helt fantastisk.

Dagen efter började jag blöda. Allt var över tänkte jag men efter ett besök på akuten så visade det sig att vara okej. Nio månader sednare föddes en helt underbar Ida. Efter 18 timmars kämpande med igångsättning och sugklocka. Så var vi äntligen föräldrar. Så mysig tid. En alldelens egen bebis. Första året med våran dotter var mysig. Hon lärde sig en massa nytt. När Ida blev 1 år så började vi prata om ett syskon till henne.

Vi hade sagt ca 2 år mellan barnen. Men efterson det tog ett år innan jag blev gravid första gången så sa vi det blir när det blir. Fyra veckr senare kände jag mig lite konstig köpte ett test åter i smyg :) testade i smyg och det visade sig bli ett plus :o REDAN. Jag trodde inte det var sant. Ida var ju precis fyllda 1. Men jag talade om för Jesper att jag väntade Idas syskon. Vi blev båda glada och längtade till Juli då det var dags. Graviditeten var jobbig. Jag var sjukskriven för en hel del saker. Men 9 månader senare föddes en pojke, Noah. Ida var en stolt storasyster. Endast 1år och 9 månader gammal. Hon hjälpte gärna till och mata och ta hand om sin lillebror. Nu är det full fart här hemma. Ida är 3 år och Noah 1½ de mest underbara ungar som finns. Ida pratar sönder öronen på oss och Noah testar alla gränser som finns.

Det var lite om hur det var när våra barn kom och planerades. Visst man längtar efter en liten bebis. Men nu ska jag plugga först. Är rädd för att om jag skulle ta ett studieuppehåll för att vara mammaledig så kanske man inte kommer tillbaka. Det vore hemskt. Men en liten sladdis sen kanske.:)
Får gosa med kompisars bebisar ett tag istället.

Varför jag flyttade till Falun tar jag en annan gång. Det är faktiskt inte så intressant.

Förlossningsberättelser finns i bloggen men vet inte riktigt vart :).

Sladden till kameran är borta. Jag kan alltså inte lägga in bilder på datorn. Vilket är drygt!

Nu ska jag laga lite pastasås, sen blir det en promenix med Madde.

Kommentarer
Postat av: Sara

Du är utmanad! Se min blogg!

2009-02-04 @ 07:10:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0