Akutbesök

Nu har snart ett halvår av detta år gått och det har varit mer strul än någonsin. Jag har kämpat och haft ångest vecka in och vecka ut. Allt för att duga och räcka till. Men det har inte räckt till ändå, allt har gått emot mig. Inte många ljusa stunder har det varit tyvärr. Önskar jag hade något positivt att skriva men inte idag. Känner inte för det.


I lördags lekte barnen ute och kommer in och båda skriker och är ledsna man hör paniken i gråtet, någonting har hänt tänkte jag men som vanligt så tänkter jag också att det är väl bråk som vanligt. Men när jag ser min son så rinner blodet ner för hans arm och han har skräck i ögonen. Jag tittar närmare på hans finger och konstaterar att det är värre än vad jag trodde, fingret är av tänker jag tyst för mig själv! Ringer min underbara granne som jag även skulle jobba med under kvällen och talar om vad som hänt, hon kommer över som ett skott. Vi kommer fram till att vi måste åka in till akuten. Jag ringer till mitt jobb (1½ timme innan jag börjar, vilket känns fruktansvärt taskiggt mot de som jobbat men vad skulle ajg göra. Jag var ju ensamm med barnen) men ialllafall så kör grannen in oss till akuten.

Ett åskoväder slår till över falun och akuten får strömavbrott när vi sitter i väntrummet. Efter en stund kommer strömmen tillbaka. Medans blodet rinner ner för Noahs arm skriker han av panik. Jag får inte röra hans finger eller ens titta på det. Han gråter ännu mer när han öppnar ögonen och alla i väntrummet tittar på honom, inte konstigt när det sitter en blödande snart 4 åring i väntrummet. Jag känner att det är lite akut eftersom han blödde så hemskt så jag går och frågar hur lång tid det kommer dröja innan vi får hjälp men pga strömavbrottet kan de inte se vilket nummer som är på tur. Vi får åter sätta oss i vänrummet, men efter en liten stund så kommer en ssk fram till oss och tittar på noahs finger och tar med oss in på ett rum. En läkare kommer också fort in till oss. Han tittar på fingret och Noah är superduktig inte ett ljud han säger. Men läkaren kommer fram till att fingret inte har gått av tack å lov. Men sys måste det. Läkaren är tveksam om han kommer kunna sy Noah utan narkos då han är så liten. Förberedelser görs för att kunna söva honom. Vi får vänta i drygt två timmar på läkaren då det kommer in en bilolycka. Men sen kommer läkaren och börjar sy utan narkos, Noah har fått lugnande och är lite lullig :). `Han får också en bedövningsspruta i fngret. Även det går toppen. Noah behövde aldrig sövas. Han gjorde sin mamma sååå stolt. Vi åkte sen och åt på mc donalds och köpte godis. Hade en mysig kväll på altanen.

Men nu har Noah fått feber och är inte sig lik. Jag måste vara hemma med honom. Känns surt att behöva vabba IGEN. Mina arbetskamrater måste tro att jag fejkar snart. Känner mig såå dum när jag ringer in för att barnen är sjuka. Men vi har haft enorm otur den senaste tiden. Inget jag kan göra åt tyvärr. Jag förlorar massor med pengar vilket känns jobbigt. Men men!!


Skulle verligen behöva unna mig själv någonting. Bo på hotell skulle vara skönt! Men när det slår in vet jag inte.. Kommer antagligen aldrig bli av.



   

Noahs Lördag!





Kommentarer
Postat av: maja

skit i att ha dåligt samvete. barnen går först och de är ju sjuka på riktigt.

2011-06-16 @ 20:38:38
URL: http://maja-mittlillajag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0